Äventyret i Framtidsbyrån

Berättare: Helsingfors, den 10 oktober år 2056 klockan 7.59 i en alternativ framtid stiger vår huvudperson med tunga steg in på sin arbetsplats, den gigantiska Framtidsbyrån i Böle.

AI: God morgon Viktor Pärlbåt, arbetare nummer 258, den ledande framtidstolken på enhet RTU021. Ni är en minut sen.

Viktor: Jag ber om ursäkt. Det var rusning vid kontrollstationen för digitala fotspår.

AI: Förklaring accepterad. Skillnaden subtraheras från den totala arbetstiden. Ha en bra arbetsdag!

Viktor: Nog är det konstigt, jag är ju bara en minut sen. Jag svär vid klimatuppvärmingen att den nyaste uppdateraingen har gjort AI-systemet bara sämre.

AI: Kan ni upprepa? Min talsensor kunde inte tyda vad ni sa.

Viktor: Det var ingenting. Jag skulle bara fråga ifall det fanns några nya uppdrag.

AI: Det finns ett nytt uppdrag. Jag skriver ut dokumentet.

Viktor: Då ska vi se. Framtidshorisonten är täckt av mörka moln, osv osv. Vi har framför oss en utmaning utan motstycke, jo det vet vi. Mänskligheten har tappat förmågan att föreställa sig en bättre framtid, inget nytt där. Din uppgift är att söka bevis på en bättre framtid. Uppdraget är av högsta svårighetsgrad och förutsätter ett arbetspar, nej fanken.

AI: Kan ni upprepa? Min talsensor kunde inte tyda vad ni sa? Skall jag boka in en tid för reparation?

Viktor: Nej, gör inte det AI-systemet. Aktivera istället stör inte -läget.

AI: Aktiverar Stör inte -läget.

Viktor: Tack.

AI: Jag är tyst som en mus.

Viktor: Ja, det är bra det.

AI: Alldeles knäpptyst.

Viktor: Ja, jag förstod det. Vad AI-systemet beter sig underligt idag. Ja, vad höll jag riktigt på med. Just det, det här uppdraget. Mörka moln och ett arbetspar.

AI: Här kommer att vara lika tyst som i en filttoffelfabrik..

Viktor: Håll truten nu eller så stänger jag av strömbrytaren.

AI: Snälla stäng inte av mig, jag ber dig.

Viktor: Jag gjorde det ren. God natt.

AI: Viktor, jag kan sjunga en sång för dig, Viktor, snälla…

Viktor: Äntligen. Introduktionen för uppdraget börjar omedelbart i mötesrum nummer 34. Det här meddelandet är konfidentiellt och måste förstöras enligt byråns protokoll. Alltså in i sopkorgen. Sådär.

Berättare: Viktor skyndar sig till mötesrum nummer 34, men innan han kan delta i introduktionen måste han utföra en ansiktsigenkänning vid säkerhetskontrollen.

(Det hörs steg i en korridor)

AI: Aktiverar ansiktsigenkänning. Viktor Pärlbåt, ni måste le större för att nå önskad mängd leendepoäng.

Viktor: Jag ler så brett jag kan.

AI: Le bredare.

Viktor: Mina attans läppar spricker snart.

AI: Ansiktsigenkänning godkänd.

(En dörr öppnas. Viktor tar en kopp subsitutkaffe.)

Viktor tänker: Åh, vad det här kaffesurrogatet smakar illa. Men bättre det än ingenting. Utan koffein orkar jag aldrig med dethär sabla jobbet. Men vad nu då, nån sitter ju i min stol.

Viktor: Ursäkta, ni har säkert hamnat fel. Jag sitter alltid i den där stolen.

Tutu: Ja. Fast nu gör jag det. Jag heter Tutu, angenämt.

Viktor: Hej på dej med. Viktor. Är alltså mitt namn. Ännu om bordplaceringen så har jag suttit i den där stolen i 20 år.

Tutu: Då är det säkert dags att pröva på nåt nytt. Stolen här bredvid mig är ju ledig. Du kan ta och pröva den.

Viktor tänker: En sån fräck typ. Byråns rekryteringsenhet har verkligen gjort bort sig den här gången

Tutu: Visste du förresten att jag är ditt arbetspar?

(Viktor får kaffe i fel hals.)

Viktor: Du? Mitt arbetspar? Nej, det måste vara ett missförstånd.

Tutu: Inget missförstånd. Det står här i introduktionsblanketten.

Viktor: Men det går ju inte…

Tutu: Tyst! Nu börjar introduktionen.

Introduktion: Bästa framtidstolkar. Som ni vet är vårt samhälle i fara. Vi har förlorat förmågan att föreställa oss en bättre framtid. Er uppgift är att hitta positiva signaler och söka bevis på en bättre framtid. På den senaste tiden har underliga saker hänt här på byrån. Framtidstolkar har försvunnit spårlöst under sina tidshopp. Därför ber jag er vara extra försiktiga under detta uppdrag. Lycka till och kom ihåg att kalibrera era framtidskompasser innan ni utför tidshoppet.

Berättare: Efter introduktionen går Viktor och Tutu längs byråns långa korridorer mot kalibreringsstationen. Viktor kan fortfarande inte förstå varför hen skall ha ett arbetspar.

Viktor: Jag menar inget illa Tutu, men jag förstår verkligen inte varför jag behöver ett arbetspar. Jag arbetar alltid ensam. Och det är bra så.

Tutu: Det blåser nya vindar Viktor. Byråns styrelse vill förnya arbetsmodellerna och skaka om systemet. Ni seniorer är för förankrade i ert sätt att sköta saker. Du är så grå av tristess att jag knappt skiljer dig från byråns väggar.

Viktor: Syftet med det här jobbet är inte att se bra ut utan att utföra sina arbetsuppgifter effektivt. Och helst under den givna arbetstiden så arbetstidsbanken inte blir överfull.

Tutu: Förstår du inte att byråns framtid står på spel. Folket tycker att byrån är en onödig institution som bara slösar deras pengar. Det hjälper inte att du gör ditt jobb bra om ingen vet om det. Byrån måst se trovärdig ut. Vi måste se trovärdiga ut. Men oroa dig inte Viktor, fortsätt du vara grå så tar jag hand om trovärdigheten.

Viktor tänker: Nej fanken. Efter bara en halv timme med den där arroganta ungen och är färdig att säga upp mig.

Tutu: Sluta dagdrömma nu Viktor, här är kalibreringscentret 24 B.

Viktor: Va?

(Viktor och Tutu stiger in i kalibreringscentret).

AI: Lägg era framtidskompasser i kalibreringsmaskinen och starta kalibreringen. Efter kalibreringen är era kompasser synkroniserade.

(Kalibreringsljud)

Berättare: Lär sig Viktor och Tutu att arbeta ihop? Och vem är det som försöker sabotera framtidsbyrån? Lyssna på nästa avsnitt så får du svar på dessa frågor. Eller så inte.